Strindbergs i Malmö

Hemma igen efter några dagar i Malmö. En trevlig stad. Målet var att se Strindbergs på rockklubben Bodonis, men jag hann även med lite turistande. Det gick så långt att jag till och med skulle kunna tänka mig att bo i Malmö.

Nu bodde jag perfekt vid Stortorget. Fyrstjärnigt hotell med vidunderlig frukost. Det skulle kanske inte vara fallet vid ett permanent boende.

Bodonis var en bra lokal. Hela området kring Bergsgatan var i min smak, lite Bowery över det om man får överdriva lite. Flera restauranger i min prisklass.

Förbandet var magiskt uselt. Här syns sångaren i luvan han bar hela konserten, plus baddräkt och simfötter.

Strindbergs hade problem med ljudet. Konserten på Kulturhuset tidigare i år var i sin helhet bättre, men det är mer som i går jag minns Strindbergs. Leta rätt på hemsidan Strindbergs Live, där går det att se ett klipp från konserten, låten ”Italien”.

Dom här figurerna gillar jag. För det betydde att jag hittat hem till hotellet igen.

The King Blues

The King Blues spelar på Rebellion-festivalen i Blackpool nästa sommar.

Mariaberget 70-tal?

Som med så mycket annat dog pusselspåret ganska omgående. Jag kan skylla på vädret, svårigheter att hitta ett bra motiv eller något annat mindre fyndigt.

Fram till i dag.
Gjorde detta fynd hos Myrorna på Hornsgatan. Jag kan slå två flugor i en smäll, lägga ett stort pussel och samtidigt bearbeta ångesten över min mörka period uppe på Mariaberget.
Motivet är oslagbart. Tidigt 70-tal?

-

Borde det inte komma ett inlägg om katakomberna i Palermo?
Min tanke var att vänta till det värsta lagt sig. Katakomberna var genuint obehagliga. Jag mår illa bara jag tänker på dom, känslan när jag vacklade upp i solljuset var obeskrivlig.
Fy fan, på ren svenska,

Hundarna i Palermo

Det här hör kanske inte riktigt ihop, men vem vet.

När jag växte upp på sjuttio och åttiotalet fanns det inga tiggare i Stockholm. Visst, folk som gick runt och gamade en krona, eller bara en slant, speciellt på Centralen, men inga mer eller mindre uppgivna människor som satt/låg på gatorna med en skål bredvid sig.
Det har det funnits länge runt om i stan nu.

Undantar man ingången till kyrkor, tittar man bara på vanliga affärsgator, fanns det inte fler tiggare i Palermo än det finns i Stockholm. Däremot fanns det ett antal herrelösa hundar som sprang runt och letade mat. Ofta i ett uselt skick.

Något säger mig att om det dök upp herrelösa hundar i Stockholm skulle de omgående tas om hand och få ett bättre liv.

Indiano Palermo

Jag har under sommaren kommit med hätska utfall mot ett par gatukök. I dag är det dags för en reservationslös hyllning till vad som måste vara ett av Europas bästa. Det vattnas i munnen bara jag tänker på deras mat, speciellt en märklig rulle.

Stället ligger på Via Maqueda i Palermo, på vänster sida om man kommer från Stazione Centrale, strax innan Quattro Canti.

Jag åt där vid flera tillfällen, men första måltiden kommer gå till historien som en av mina mest minnesvärda någonsin. Ägaren förstod vad jag menade med Senza Carne, lassade upp en av varje sort, sedan höll jag inte på att ta mig upp ur stolen.

Utrymmet för kunderna var högst två kvadratmeter, de flesta köpte direkt från fönstret. Ville man sitta fanns det bord ute runt hörnet.

Mer om Quattro Canti senare. Det är vad jag kallar en gatukorsning.

Bada i Palermo

Nu var det ingen badsemester jag åkte på till Palermo, ändå lockade stränderna och vädret till en del bad.

Redan första dagen tog jag tåget till Cefalù. En knapp timme bort ligger denna lilla stad som finns med bland svenska chartermål. Mycket fin strand, dyrt att hyra solstol, jag väljer alltid den delen av stranden som är gratis. Det behöver inte betyda att det är proppfullt med folk.

Tittar man på kartan över området kring Palermo finns det flera bad utsatta. Vill man ha en behaglig stund på stranden behöver man ändå åka lokalbuss en bit ut.

Bäst och finast är Mondello. Ett område med anor och gott rykte. Tillflykt för traktens finare folk, stadens fotbollsspelare bosätter sig till exempel gärna här.
Det är galet att åka badbuss, det var det redan på den tiden när jag som ung åkte till Källtorpsbadet. Att åka ut till Mondello en lördagsförmiddag var italienskt galet. Det finns många bussar att välja på, ingen som går direkt från Centralstationen. Jag tog buss 101 till Piazza Sturzo, bakom Politeama. Där har 806:an sin startpunkt, det är värt att se till så att man får sitta hela vägen ut. Billigare med lido än i Cefalù, speciellt efter klockan 14.00.

Vill man undvika turister och inte ställer för höga krav på komfort kan jag rekommendera Vergine Maria. Stranden ligger mer centralt, en lokal strand för de boende i området. Ingen kommers och solstolar.

Precis vid strandkanten och i vattnet är det bra, resten av stranden inget vidare. Bra bad, dåligt strandliv. Även hit går det flera bussar, 139 direkt från tågstationen.

Jag badade även vid Isola delle Femmine som ligger några stationer från flygplatsen. Där lyckades jag dock inte hitta någon sandstrand, utan det var klippbad, något som många verkar föredra.

Durex

Tänk om skåpen som satt ute på stan i min ungdom sett ut så här i stället. Då hade jag inte haft Adam som smeknamn.

Bilden är tagen på Via Atenea, affärsgatan i Agrigento.

Moll

Jag hade med mig ett antal böcker på resan. Bland annat Mellan Himmel Och Jord av Niccoló Ammaniti. En mustig historia om fyra italienska vettvillingar. Den ena värre än den andra. En av karaktärerna kallades dessutom Quattro Formaggi, då borde inget kunna gå fel.

Efter att ha läst några hundra sidor tog det stopp. En märklig översättning av en händelse som utspelade sig på toaletten. Med tanke på våra hjältars liv och leverne vore ett sådant uttryck omöjligt, om det nu inte är en kvinna som översatt boken. Bläddra fort fram till försättsbladen, mycket riktigt. Översatt av Helena Monti. Ingen skugga över hennes översättning i övrigt.

Några få blad in i boken Sista Andetaget av Denise Mina räckte för att påminnas om att jag inte gillar böcker som utspelas i tabloidmiljö. Hur mycket jag än gillar Glasgow och Skottland. Trilogin om Garnethill är bättre än de om Paddy Meehan.
Även här blir det ett pekfinger mot översättaren, Moleskine är ett varumärke, och bör inte översättas till mollskinnsböcker.

-

Brakskit?

Klärobskyr

Under min resa i främmande land lärde jag mig ett nytt ord, ja, jag läste det i en bok och slog upp det när jag kom hem.

Jag misstänker att jag kommer att få anledning att återkomma till både Palermo och boken. Boken gjorde ett starkt intryck.

Ordet är klärobskyr.
Sannerligen inget vackert ord. Inget ord jag kommer att använda. Ljusdunkel. Ordet passar mig.

Bilden är tagen på Via Vittorio Emanuele. I söndags, jag är på väg tillbaka mot hotellet efter att ha varit nere i katakomberna.