Noice

Vissa skriver dikter, andra skriker: LEV
vissa sjunger sånger men jag – jag skriver brev

Ligger jag i hängmattan?
Nä, sitter i fåtöljen är nog en mer korrekt beskrivning.

När huvudet snurrar är fåtöljen en bra plats att sitta och tänka på. Skriver jag något blir det bara brev, klart att hemsidan blir uppdaterad sällan då.

I kväll har jag hämtat en efterlängtad bok på biblioteket. Återkommer säkert med mer om den senare.
Fastnade en stund i tidningsavdelningen, satt och läste senaste Situation Stockholm, illa, jag vet. Intressant artikel om Noice. Hur bandet blev bortviftat av punkpubliken efter ett uppträdande i Måndagsbörsen. Det där känner man igen. Dags att, något sent, ge bandet en chans.
Fick avbryta läsandet, akut sug efter te. Nämen ser man på, nu är det klart.
Södermalm, kväll

I ekan

Halvvägs in i David Eberhards bok ”I trygghetsnarkomanernas land” går det att med mycket god vilja spåra en viss nyans av trovärdighet. Djungelolja och cykelhjälmar är inte mycket till argumentation, boken håller helt enkelt inte.

Fast och andra sidan, bilderna av Sveriges statsminister och Tysklands förbundskansler i harpsundsekan, med flytvästar, får mig att läsa vidare i boken.
Södermalm, förmiddag

Läs även andra bloggares åsikter om david eberhard, i trygghetsnarkomanernas land, harpsund,

Mardrömmen fortsätter

I eftermiddags plingade det till i inkorgen.

Jag behöver hjälp. Från Köpenhamn.
Södermalm, tidig kväll

Kärlek

Mymlan letar efter de bästa kärlekslåtarna. En utmaning som kan få mig att försöka lägga in en Youtubevideo.

Hazel O’Connor sjunger Will You från filmen Breaking Glass. Texten och saxofonen behöver ingen historia. Allt finns där.

Hand i hand i höst

Men hallå, skicka ett mail.

I marginalen

I marginalen ute till höger för WordPress statistik över de inlägg som läses mest på sidan. En bra service, ibland är jag så pass modig att jag vågar klicka på länkarna och läsa om vad jag skrivit.

Annars känns det som att länkarna följer tidens flöde. Igår öppnade Forsgrenska badet efter sommarlovet. Jag simmade några längder. De senaste dagarna har jag promenerat runt Årstaviken. I eftermiddag är det dags igen. Arne Dahl i lurarna.
Hade jag cyklat bort till Medborgarplatsen igår hade det blivit något av ett omvänt Trialthon
Södermalm, förmiddag

TV Smith

När TV Smith gästade Södermalm i påskas spelade han i drygt två timmar. Då fanns det gott om plats i Kafé 44s ruffiga lokaler. En bredare uppslutning i torsdags. Inte alls som på Buzzcocks ett par hundra meter bort veckan innan, då ”alla var på plats”, men många kända ansikten i folkhavet.

Det blev lite knapert om tid. När förbandet Sonic Farm manglat igenom sitt set hade klockan hunnit bli nästan halv tio.
TV Smith inledde i ett rasande tempo och ökade hela tiden. Första låten var Get It Now från senaste plattan, In The Arms Of My Enemy. I påskas tyckte jag de gamla Adverts låtarna var de svagaste, nu satt t. ex. No Time To Be 21 mycket bättre.

Kvällen blev lite stressig. Egentligen var jag barnvakt. Det löste sig till slut, Sid somnade ganska omgående när jag kom hem. Noah och jag satt och spelade Guitar Hero till långt efter midnatt.

Ett stort tack till Mulle som tagit fotografiet.
Södermalm, förmiddag

Säg ost

I minnet.
Ett av TV-historiens märkligaste ögonblick inträffade när Leif GW Persson gästade Måndagsbörsen i skarven 70/80-talet. Ost och Jonas Hallberg. Eftersom jag läst de flesta av Perssons böcker genom åren har jag ofta återkommit till intervjun.

Måndagsbörsen gick lite för sent på kvällen. Skolan väntade dagen efter och jag har alltid gillat sömn. Trots det blev jag ofta sittande. Ett varierat musikutbud varvat med mer eller mindre roliga inslag.

I intervjun fick man på ett tydligt och pedagogiskt sätt hela Geijer-affären förklarad för sig. När jag timmarna efter att ha läst ut Leif GW Perssons senaste bok, en bagatell, lyckas snubbla över intervjun blir jag både glad och förskräckt. Det börjar bli ett mönster, alltför många minnen från 70-talet har börjat grumlas, förstöras och förvanskas på sistone.
Buzzcocks på Medborgarplatsen i fredags är bara ett exempel. Det är på många sätt vemodigt.

Jonas Hallbergs kroppsspråk känns inte bekvämt. Ämnet är laddat. Inslaget håller än. Ett mästerverk. Inte i den allra högsta divisionen där Christer Petterssons loftgång trängs med störtade JAS-plan, men ett starkt minne.

-

Om tio dagar får jag besök från Irland. Guiness-ost är beställd. En segdragen historia kanske äntligen får sitt slut. Snålvattnet rinner redan ymnigt.
Södermalm, runt lunch

Läs även andra bloggares åsikter om jonas hallberg, måndagsbörsen, leif gw persson, guiness ost, christer pettersson, jas 39 gripen

Säsong 3

Nu är säsong tre av Sopranos avklarad. Serien håller fortfarande.
Fast jag måste erkänna, utan terapiscenerna skulle serien fått ge vika åt annat.

I ett tidigare inlägg skrev jag om tillfälligheter. Dessa fortsätter, i olika grad.
Ribera – basketdamer från Sicilien.
José De Ribera (eller Jusepe) – målar tårframkallande tavlor i Sopranos. Samma kväll.
Södermalm, förmiddag

På tåget

I dessa tider är utbudet av sportevenemang stort. Jag är lite kräsen. Därför är det alltid lika kul när det dyker upp något intressant, och oväntat.

Korgboll (pallacanestro), ahhh. På mellanstadiet, i Saltängens Skola, hade vi ett klasslag i basket. Sporten hade just slagit igenom i Sverige och jag var drivande bakom beslutet att ställa upp i Kluringcupen. En tävling anordnad av Aftonbladet. Trots ett intensivt letande på nätet har jag inte lyckats hitta en bild på en Kluring. Kluringen var väl Aftonbladets svar på Expressens geting, kan tänka. Eller tvärtom.

Vi åkte runt i Stockholm på helgerna och spelade basket, efter bästa förmåga. Det gick inget vidare. Alla lag vi mötte var ordentligt förberedda. Vi dök upp i olika tröjor och ett glatt humör. Jag kommer dock aldrig att glömma när vi vann mot seriens kaxigaste lag, Pantrarna. En heroisk insats.

Ribera är en liten håla nordväst om Agrigento, ute på Siciliens landsbygd. Agrigento stod med på listan över utflyktsmål under vårens resa till Trapani. Det hann jag inte med, plus att jag vill spara lite till kommande resor.

Exakt hur det kommer sig att Ribera lyckas ha ett damlag i högsta serien i basket förstår jag inte. En stor sport i Italien. Laget kom näst sist förra säsongen men lyckades ändå kvalificera sig för spel i Europa. Den 30 september kommer laget till Hammarbyhamnen för match mot 08 Stockholm.
Ett evenemang i min smak.
Södermalm, på morgonen

Läs även andra bloggares åsikter om basket, saltängen, ribera, pantrarna, aftonbladet, expressen, agrigento, sicilien, 08 stockholm