Arkiv för juli, 2008

Izzy

juli 30, 2008

Hetast på Södermalm just nu?
Hörnet Wollmar Yxkullsgatan/Björngårdsgatan. Det är inte Bob Dylan som kopplat ur det elektriska och står och spelar akustiskt med munspelet, istället är det en pingvin som håller området på tårna.

Den som rycker i trådarna är som vanligt Izzy. En obeskrivlig karaktär, med god känsla för publicitet. DN rapporterar nästan dagligen.

Trots att jag sitter inne med en del material som inte läckt ut i pressen ännu kan jag inte komma med några nya uppgifter. Bakbunden med sekretess.

Missa inte Izzy om ni har vägarna förbi. Det varnas dock för allsköns starka profiler i närområdet.
Innan Izzy förskansade sig i sitt nuvarande hörn höll han till ute på Götgatan, Svarta Månen, mitt emot Slussens tunnelbaneuppgång.
Södermalm, 17:17

Dunkin’ Donut

juli 27, 2008

Vägg i vägg med fabriksporten jag använder varje arbetsdag ligger det ett Systembolag. Som alla vet innebär det att ett visst klientel uppehåller sig i området. I samband med att butiken öppnar varje morgon går det att notera två olika sätt att förhålla sig. De allra flesta köar ihärdigt precis framför ingången, på måndagarna kan det till och med vara en riktigt stor folksamling.
Väljer man istället att titta runt i kvarteret finner man att här och var står det folk och ruvar för sig själv. Ivrigt spanande mot ingången, varvat med en flackande blick som signalerar ointresse.

Imorse saknade jag några viktiga inslag för en lyckad helgfrukost, nej, inte kaviar. Eftersom jag gillar att vänta tog jag en bok* och gick ned och satte mig vid bänkarna bredvid Konsum. När klockan närmade sig 09:00 hade det samlats en hel del folk. Alla stod precis framför ingången, den enda som var lite vid sidan om var jag, med min bok.

Hmmm, det är tydligen skillnad på Systembolaget och Konsum.

* Här borde det kanske vara en ”god bok”. Om det stämmer vet jag inte ännu, men det är läckra glaserade munkar på omslaget.
Södermalm, 13:42

Värmen sammanfaller med sommaren

juli 26, 2008

Den här helgen sammanfaller saker och ting på ett udda sätt. Igår lyckades jag äntligen få tag på filmen Hearts of Darkness. Historien om den kaotiska inspelningen av Apocalypse Now. En skruttig VHS-kopia. Ikväll är det temaafton om Marlon Brando i SVT.

Om Cadillac skrev jag imorse. När en pistol dyker upp i första halvan av en berättelse kommer den till användning i andra. Arizona Dream var något av ett mästerverk.

Blir lite orolig när jag hittar en lapp i hallen, alla dessa lappar. ”Klä på sig, gå och handla på Hemköp. Snart kommer jag få nya vänner varje dag.”
Södermalm, 15:54

Nunnor?

juli 26, 2008

Tropisk natt, eller inte.
Jag blir tvungen att avbryta boklyssnandet, gå upp och sätta på en skiva. London Calling inleds med titelspåret, efter kommer låten jag alltid ansett varit plattans svagaste spår; Brand New Cadillac.

I boken ”On Writing” pratar Stephen King om den splitter nya Cadillacen. Det kommer med all säkerhet bli svårt att inte grotta ner sig i hans katalog när han läst klart för mig, boken är mycket givande.

Nu faller spanska bomber, jag ska dricka en kopp te och vänta in tvättstugetiden som börjar klockan sju. I sällskap med filmen Arizona Dream ska det här bli en trevlig morgon, tack och lov för bra bloggar.
Södermalm, 06:04

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En lapp

juli 20, 2008

I morse hittade jag en lapp i byxorna från fabriken. Ett tidningsurklipp, den ser ut att vara från SvD.
”Det är bara en tidsfråga innan den som inte är uppkopplad betraktas som asocial lodis och hör till dem som en gång kallades jordens fördömda”. Den tyske författaren Hans Magnus Enzensberger om beslutet att enbart lägga ut de inhemska tågens tidtabeller på nätet.

Ett centralt tema i Lars Noréns dagbok är viljan att vara någon annanstans än där han är. Hela tiden skala bort allt, för att få tid vid skrivmaskinen.

Själv funderar jag jämt och ständigt på den frihet som väntar om jag slänger ut TV:n, datorn och diverse möbler. Exakt vilken frid som skulle infinna sig, hur mycket enklare livet skulle bli. Datorn? Internetuppkopplingen kanske är mer sant.

Carpe Diem, fånga dagen, leva i nuet, det går att stapla floskler och visdomsord på varandra. Känslan av att tro att ett bättre liv finns några få ägodelar färre, eller till är oerhört frustrerande. Liksom rädslan och osäkerheten inför att genomdriva enkla åtgärder och titta ut på andra sidan.

Sent igår kväll plockade jag fram min gamla skrivmaskin. Den var passé redan när jag fick den 1978. Efter tjugo års intensivt knackande och tio år i garderoben är det bara att inse att en skrivande framtid inte finns där.
Södermalm, 13:30

Kaviar

juli 17, 2008

Jag är inte speciellt känslig för miljön jag äter i. En falafel inne på en offentlig toalett är inget som lockar kanske, men det skulle inte vara några problem. Trots att jag är vegeterian sedan 14 år tillbaka är det inte heller några svårigheter att sitta till bords med folk som låter likdelar glida ner i strupen. Lukten av prickigkorv sticker en del i näsan, men inte mycket mer.

Något som däremot är riktigt snuskigt är kaviar. Att bre en smörgås med kaviar och sedan stoppa ned kniven i smörbyttan är ingenting annat än äckligt. Därför får det ses som något av ett genombrott att jag lärt mig äta Kalles Ost, naturtell färskost på tub. Fungerar bra på utflykter i dessa tider. Håller jag bara för bilden på Kalle och noga kontrollerar innehållet går det galant.
Södermalm, 18:51

Färden går vidare

juli 16, 2008

Jag lämnar Östermalm, sushi, besinningslös shopping, taxifärder, inställda resor och ett alldeles vanligt ovanligt liv. Lars Norén boken är avslutad. En läsupplevelse. Synd att det var verkliga människor och att boken inte fick ett lyckligt slut, ett romanslut.

Färden går till Afghanistan, Khaled Hosseinis bok Tusen Strålande Solar. Jag har varit lite orolig för den boken, Flyga Drake var otroligt bra. Dock, inledningen lovar gott.

Idag har jag varit en vända på stan. Hedengrens, Muji och förbi Granit på Kungsgatan. Promenerade upp till Södermalm.
Nä, hallå!

Filar fortfarande på texten om Peace and Love i Borlänge. Kommer inte runt den här bilden. Tänker bara på det ökända omslaget till en Just D platta, Tre Amigos. Huga.
Södermalm, 17:28

Verkligheten

juli 14, 2008

Ja, jag undrar jag. Listan från i fredags stämmer säkert. Fast går jag igenom vad jag lyssnat på den senaste veckan, hela skivan åtminstone två gånger, finner man följande:
1. Kevin Coyne – Marjory Razorblade
2. Laurie Anderson – Big Science
3. Tuxedomoon – Desire
4. Nico – Chelsea Girl
5. Lou Reed – Berlin
6. Mozart – Requiem (jag har ju varit förkyld)
7. Aretha Franklin – Beautiful Ballads & Love Songs

Får hoppas att det inte börjar brinna helt enkelt.
Södermalm, 13:22

En skivsamling

juli 11, 2008

Hahaha, vad är det här?

Fredag eftermiddag, sitter och tittar ut på ösregnet andra eftermiddagen i rad. Juli. Varvar läsningen av Lars Norén med tvättstuga. Upp och ner. Lunchen är äntligen på gång.

Spekulerar kring min skivsamling om den brann inne. Vilka skivor skulle jag köpa igen. Det skulle inte vara möjligt att återskapa den som finns nu. Om den skulle försvinna skulle jag gå in på en välsorterad skivaffär och inhandla tio album. Därefter skulle jag aldrig mer införskaffa mer musik, i någon form.

1. Sex Pistols – Never Mind The Bollocks
2. Damned – första
3. Clash – första
4. New York Dolls – första
5. New York Dolls – Too Much Too Soon
6. Heartbreakers – L.A.M.F.
7. Johnny Thunders – So Alone
8. Cortex – Spinal Injuries
9. Ramones – en vettig samling
10. Ebba Grön – We´re Only In It For The Drugs

Med dom plattorna skulle jag klara mig ganska bra.
Blir det inte mer och mer natt? Blir inte natten mer och mer natt?
Dags för lite Throbbing Gristle.
Södermalm, 16:07

Tom Waits:

I hjärtat

juli 8, 2008

Jag får sällan vidaresända skämt. Varje gång det händer blir jag varm och glad i hjärtat, kanske mest för att det alltid är samma avsändare.
Nu ska jag fortsätta lyssna på gårdagens Sommarpratare, tack för evigt, M.

”This explains why I forward jokes.”
A man and his dog were walking along a road. The man was enjoying the scenery, when it suddenly occurred to him that he was dead.

He remembered dying, and that the dog walking beside him had been dead for years. He wondered where the road was leading them.

After a while, they came to a high, white stone wall along one side of the road. It looked like fine marble. At the top of a long hill, it was broken by a tall arch that glowed in the sunlight.

When he was standing before it he saw a magnificent gate in the arch that looked like mother-of-pearl, and the street that led to the gate looked like pure gold. He and the dog walked toward the gate, and as he got closer, he saw a man at a desk to one side.

When he was close enough, he called out, ‘Excuse me, where are we?’

‘This is Heaven, sir,’ the man answered.

‘Wow! Would you happen to have some water?’ the man asked.

‘Of course, sir. Come right in, and I’ll have some ice water brought right up.’

The man gestured, and the gate began to open.

‘Can my friend,’ gesturing toward his dog, ‘come in, too?’ the traveller asked.

‘I’m sorry, sir, but we don’t accept pets.’

The man thought a moment and then turned back toward the road and continued the way he had been going with his dog.

After another long walk, and at the top of another long hill, he came to a dirt road leading through a farm gate that looked as if it had never been closed. There was no fence.

As he approached the gate, he saw a man inside, leaning against a tree and reading a book.

‘Excuse me!’ he called to the man. ‘Do you have any water?’

‘Yeah, sure, there’s a pump over there, come on in.’

‘How about my friend here?’ the traveller gestured to the dog.

‘There should be a bowl by the pump.’

They went through the gate, and sure enough, there was an old-fashioned hand pump with a bowl beside it.

The traveller filled the water bowl and took a long drink himself, then he gave some to the dog.

When they were full, he and the dog walked back toward the man who was standing by the tree.

‘What do you call this place?’ the traveller asked.

‘This is Heaven,’ he answered.

‘Well, that’s confusing,’ the traveller said. ‘The man down the road said that was Heaven, too.’

‘Oh, you mean the place with the gold street and pearly gates? Nope. That’s hell.’

‘Doesn’t it make you mad for them to use your name like that?’

‘No, we’re just happy that they screen out the folks who would leave their best friends behind.’

Soooo ..

Sometimes, we wonder why friends keep forwarding jokes to us without writing a word.

Maybe this will explain.

When you are very busy, but still want to keep in touch, guess what you do? You forward jokes.

When you have nothing to say, but still want to keep contact, you forward jokes.

When you have something to say, but don’t know what, and don’t know how, you forward jokes.

Also to let you know that you are still remembered, you are still important, you are still loved, you are still cared for, guess what you get?

A forwarded joke.

So, next time if you get a joke, don’t think that you’ve been sent just another forwarded joke, but that you’ve been thought of today and your friend on the other end of your computer wanted to send you a smile.

You are all welcome @ my water bowl anytime