Fil

Jag gillar att äta en liten skål fil till frukost. Gärna Kefir, en smak jag upptäckte tidigare i vintras. En morgon utan fil är ingen katastrof, men en liten extra krydda. Linfrön och egenhändigt blandad musli, garanterat fri från russin, till är gott.

Eftersom jag inte dricker mjölk är fil den enda produkt jag behöver hålla lite extra koll på för att den inte ska ta slut, eller bli dålig. Mycket skakande och lyftande vid kylskåpsdörren blir det.

Tidigare i veckan slog det mig att köpa två liter åt gången. Filen har datum nästan två veckor framåt. En åtgärd som höjer livskvalitén.

Det är en fördel att vara en enkel människa ibland.
Södermalm, 14:50

ps.
Vårmarknaden i Gröndal var igår och i förrgår. Snopet.

Början

Solen har tittat fram.

Tipsar om en länk; början
Södermalm, 10:43

Krysset

Fyra arbetsdagar i rad med klarblå himmel. Fönstret har kunnat stå öppet från tidiga morgon till sena kvällen. Frisk härlig luft i hela lägenheten när man kommit hem. Lördag morgon, gråmolnen hänger tungt över Södermalm, spanar försiktigt upp över boksidorna, var är ljuset?

Sand mellan tårna. Släntra ut i vattnet, blöt upp till knäna. Lagom varmt. Vid det röda krysset vill jag vara. Kanske blir det en tur till Gröndal.

Medans jag sitter här och skriver trillar gratistidningen Södermalmsnytt ner i postinlägget. På framsidan kan man läsa om en artikel där man går i Salanders och Blomqvists spår. Jag har inte läst Milleniumtrilogin, hysterin har verkat avskräckande. Fast nu när jag vet att hjälten tydligen bor på Bellmansgatan 1 åker böckerna upp på läslistan.
Södermalm, 08:59

Lasse bloggar

Haha,
äntligen något som fick mig på ett riktigt gott humör igen.

Lars Norén som bloggare. Genialt. Fem år i ett svep. Stor som en tegelsten. Inte på nätet, men väl i bokform. Kanske råder det en viss risk för överdos, men jag chansar.

Istället för text på baksidan av omslaget är den placerad på ryggen.
”Mot dödens fond blir varje andetag tydligt”.
”Ur vardagens triviala upprepning stiger långsamt men obevekligt en sorgehymn över allas våra liv, i början av seklet, sent på jorden”.
Det här blir tidernas fest! Omslaget helt svart.

För att det inte ska bli några missförstånd. Jag, ironi, nätet, min sedvanliga otydlighet i alla sammanhang; det här kom mycket överraskande – och jag jublar. Här ska läsas.
Södermalm, 20:38

Läs även andra bloggares åsikter om lars norén, en dramatikers dagbok, läsfest

Om konsten att svika sig själv

En halvtimme in i filmen började jag fundera på om jag någonsin skulle se en film till i livet. Funny Games, med bl. a. Naomi Watts, var ingenting annat än bara sjuk. Hela idén med att producera film verkade bortkastad när resultatet kunde bli så här. Funny Games har en tyskspråkig förlaga. Hollywoodversionen är en blåkopia, scen för scen är exakt som originalet. Ett i mina ögon märkligt förfarande.
I kväll plockar jag fram mitt ex av Mulholland Drive och ser Naomi Watts i en riktigt bra film.

Trots att jag sett fram emot den här veckan i flera år nu, helvetet i 20 skulle äntligen ta slut, blev det ett antiklimax. Avtackningen av profilen P.W. på fabriken var fin. I sitt tacktal blev jag omnämnd som en av två som varit med ända sedan tiden på Folkungagatan. Jag tyckte det var lite lustigt. Mellan tuggorna av smörgåstårtan tittade jag runt, och det stämde ju, det var bara jag och Bosse kvar från tidigt 80-tal. Jag har blivit en inventarie.
Jag har alltså fått ärva P.W.s plats på fabriken. Det blir nog bra, bara lugnet kunde komma tillbaka i livet, och i min närhet. Förra helgens kaos har bara eskalerat under veckan.

När jag började sommarjobba 1981 fanns det 6-7 stycken som lystrade till namnet Bo. Nu finns det bara en kvar.
Södermalm, 08:52

Läs även andra bloggares åsikter om funny games, naomi watts, mulholland drive

Frågor och Svar

Den här enkäten hittade jag hos Mymlan, länk ute till höger.

1. Hur länge har du bloggat?
I den här formen sedan december 2006. Om man vidgar begreppet lite kan man gå tillbaka till slutet av 80-talet, då läste jag en roman som heter Ediths Dagbok. Författare har jag glömt, efter det förstod jag att jag skulle må bättre om jag skrev regelbundet. Det har jag gjort, på olika sätt.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Jag gör ingen åtskillnad på skrivbordslådor, nätet och andra uttrycksformer. Att kunna uttrycka sig utan filter är internets största förtjänst.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag gillar att läsa skribenter där det framgår att dom gillar att skriva. Halvarsson i Borlänge är ett tydligt exempel på det.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag vågar inte läsa dom. (Mymlans svar får stå kvar ograverat)

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Cirka tio stycken. Jag har svårt att ta till mig nya, tyvärr.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Hälften privat, hälften musik/litteratur.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Peter Englund – http://peterenglund.wordpress.com/

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Så oförskämd tänker jag inte vara och peka ut någon som lik mig.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Vet inte så noga. Jag tror dom skulle vilja läsa mindre om böcker, film och musik.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ingen aning. Alla känner nog igen en del, fast olika skärvor.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Absolut. Tyvärr skulle jag nog vilja påstå. Gränsen är nog lite för snäv.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Utelämna närstående. Sedan finns det miljoner och en saker jag tycker är tråkigt. Alla ämnen som styrs av media t. ex. Se även svaret på fråga två.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Närmast noll. Behovet av att skriva är den starkaste drivkraften. Jag har då och då haft ett kluvet förhållande till kommentatorsfunktionen, fast är mer avslappnad till den nu.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) (i verkligheten som jag då skulle skriva) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej. Det finns några jag är nyfiken på.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Allt kan vara skadligt för människor som inte tänker.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej, inte i den här formen på Södermalm.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej. Däremot har jag en närmast kronisk förmåga att uttrycka mig obegripligt, fast jag har lärt mig att leva även med det.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Nu när jag har hittat en form som passar ser jag inga nackdelar.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Det hoppas jag verkligen. Förhoppningsvis är jag mer öppen och personlig då.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Vi får se om tio år.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Det kliar mindre inuti huvudet.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag känner mig lugnad av att det finns människor som tänker, känner och fungerar där ute.

U.M.M.

En liten bakgrund, till vad vet jag inte exakt.
I huset bredvid ligger det en porrklubb. Den brann ned, den brann upp, den brann ut totalt. Pizzerian som låg mellan mitt hus och Eros fick allvarliga skador. Reparationerna kom igång snabbt inne på pizzerian. Ni som hängt med ett tag vet att jag då inte behövde oroa mig för skämspizzor längre. Lex Angelos på Rosenlundsgatan.

Efter några månader var det klart. Toppskick och fräscht. In och stödköpa en pizza och höra sig för hur det stod till. Några få veckor senare plockade Mamma Mia ned skylten. Hela inredningen revs ut, nu skulle det bli Thai Wok istället, med nya ägare. Jag förstår inte allt här i världen.

TV Smith, legendarisk sångare i The Adverts, skriver i sin bitvis mycket underhållande bok Getting There om U.M.M. Detta är något riktigt s-n-u-bbigt, alla vegeterianer vet vad jag pratar om. Unexpected Meat Moment. Getting There handlar om turnelivets vedermödor; sova på golvet i konsertlokaler, utebliven publik, bisarra researrangemang och svårigheterna att hålla en sund kosthållning. Det är antagligen svårt för vilken turnerande människa som helst, än svårare för en vegeterian. Staplar man ostmackor tillsammans med skinkmackor får alla kadaversmak.

Restaurangägare sätter ihop vilken meny dom tycker passar. Om det inte är franschise förstås. Jag undviker konsekvent ställen som inte tydligt anger vilken typ av vegetariska alternitiv som erbjuds. Finns det något värre än när det står ett litet ”vegetariskt alternativ finns” i ena hörnet? Nu är detta inte så vanligt längre, tack och lov.

Thai Wok låter gott. En späckad matsedel, två vegetariska rätter. Den ena serveras med ostronsås. God natt.
Södermalm, 18:55

Läs även andra bloggares åsikter om tv smith, thai wok, angelos, mamma mia, pizza, porr, vegeterian

Bragg på Södra Teatern

Nå?
Spelade Billy Bragg New England?

Visst gjorde han det, som sista extranummer.

Jag hade plats på rad 13, parkett. Hyfsad konsert, inte alls lika bra som TV Smith förra månaden.
Innan man går iväg på en konsert finns det vissa låtar man kan förväntas få höra. Bland de egna favoriterna finns det alltid några som inte dyker upp. ”Ingrid Bergman” närde jag inte ens en gnutta hopp om, men den kom, med ett intressant intro. Synd att jag inte satt längre fram då jag råkade ha på mig min t-shirt från Stromboli. Billy Bragg kommenterade en del t-shirts och min hade varit gjuten innan Woody Guthries epos om Ingrid.

Billy Bragg har blivit mer och mer lik Johan Ulvesson till utseendet.
Kvällens kändisspotting bestod av norrlänningen som leder Gomorron Sverige ibland, inte mycket.

-

Annars har dagen mest ägnats åt taletsättet; små barn små problem, stora barn stora problem.

Södermalm, 22:41

Bragg?

Jag har en tes, en livsfilosofi, vill man komma in på ett evenemang så gör man det.
I dag kommer den att testas ordentligt. I vintras såg jag att Billy Bragg skulle spela på Mosebacke. På något sätt föll det ur minnet. För en månad sedan skulle jag köpa biljett, helt utsålt. I kväll står han på scen, en nysläppt platta, grymt stark, i ryggen. Får se om jag fortfarande har kvar kraften, för det finns mängder med exempel där jag med stor uppfinnesrikedom lyckats nästla mig in.

Bästa exemplen fort ur minnet.
Stiff Little Fingers – Rock Palais
Lords of the New Church – Ritz
Celtic – Rangers (Glasgow)
Motorhead – Münchenbryggeriet

Fast det ska väl ändå påpekas, jag är en extrem planeringsmänniska och är alltid ute i god tid.
Södermalm, 10:18

Ping

I förra inlägget skrev jag om kommande begivenheter här på Södermalm. Det är ovanligt. Visst händer det att jag krafsar ned något ämne som kanske skulle passa för hemsidan. Roligast var det på den tiden när jag försökte skriva ett inlägg om dagen. Då var allt oförberett, det var alltid lika spännande att slå sig ner framför datorn och se vad som poppade fram. I längden blev det tyvärr ohållbart.

Ping hör hemsidor till. Exakt hur det fungerar vet jag inte, men jag pingar. På pingsidan finns uppgifter om vad som är populärt just nu. Dessa ämnen håller jag mig konsekvent undan ifrån.

Maria Abrahamsson? Hon måste bo här i krokarna, för henne springer jag på stup i kvarten. Henne är jag rädd för, trots att hon inte är klädd i träningsoverall.

WordPress gillar jag skarpt.

Björn Gustafsson – du och jag Alfred.
Södermalm, 23:50