Vitbetan

En gång i tiden bodde jag i kvarteret Vitbetan, på två adresser till och med. Först på Katarina Bangata och sedan runt hörnet på Ringvägen. Något av en avkrok på Södermalm, men ack så charmigt.

I dag var jag i krokarna. Återupptäckte min gamla kära teaffär. Jösses vilket te dom sålde. Vi hade en konspirationsteori som gick ut på att bodknodden hällt något starkt vanebildade i en av sorterna. Vi bälgade i oss, tack och lov var detta den billigaste sorten som ofta såldes i storpack till än mer reducerat pris.
Lanka Te ligger på Ringvägen 143. Förutom te finns det ett stort urval av kryddor.

Det gladde mig att affären fortfarande kämpar på.
Apropå ingenting, i samma kvarter ligger det numera en butik som heter Lilla Blå.
Södermalm, 18:46

Generation X

Mats Knutsson, politisk reporter på Rapport, figurerar ofta i rätt förklenande sammanhang i Public Service i radions P1. Då och då är det svårt att låta bli att skratta. Det har blivit lättare sedan jag fick höra att Mats Knutsson är ett hängivet fan av rockbandet Generation X. Man driver inte med folk som gillar Generation X. Jag ska ta upp det med Rachel Molin nästa gång jag träffar henne.

I veckan poserade Mikael Persbrandt i en Ramones-tröja i media. TV4 ska spela in någon ny serie. Jag kan inte riktigt förlika mig med att Persbrandt diggar Ramones.
Södermalm, 19:49

Läs även andra bloggares åsikter om ramones, generation x, mikael persbrandt, mats knutsson

Fru Lisa

Jag minns inte hur det gick till när den här hemsidan fick namnet Södermalm. Det var lite stressigt och namn kastades hit och dit. Sedan starten för drygt ett år sedan har åtminstone 111 bättre namn poppat upp. Nu heter den Södermalm, och så lär det förbli.

Under våren tänker jag därför skriva lite om Södermalm. Försöka leva upp till det stolta och ärorika namnet. Stadsmissionen har en butik på jämna sidan av Hornsgatan, i höjd med Mariatorget. En djup lokal med porslin, kläder, möbler och lite böcker längst in. Eftersom jag passerar butiken väldigt ofta på väg hem händer det att jag slinker in och tittar. Bokavdelningen är skral. Däremot har det på sistone funnits ett bokbord nära kassan. Pocketböcker för en ukrainsk guldpeng. Där har jag gjort en del praktfynd.

En bok som inte passar den beskrivningen är De Hängdas Evangelium. Framsidan talar om en svensk Da Vinci-kod. Oerhört avskräckande, kunde ändå inte låta bli att läsa baksidestexten; ”och fläckvis mer realistisk och mindre klichéspäckad än Dan Browns”. Där fastnade jag, fläckvis mer realistisk, ett uttryck helt i min smak. Boken är skriven av Robert Karljel. Jag vet ingenting om honom, ska googla när jag läst klart, det är 30-40 sidor kvar. Handlingen är lika snurrig som i originalet, men den utspelar sig till stora delar på Södermalm. Vissa teser i boken är tänkvärda, men resonemangen håller inte hela vägen.
Södermalm, 15:33

Läs även andra bloggares åsikter om robert karjel, stadsmissionen, hornsgatan, de hängdas evangelium, da vinci koden, dan brown

Blyerts

Nu är det officiellt. Jag överger bläckpennan och kommer hädanefter alltid att sköta mina anteckningar med blyerts. Det har hängt i luften en tid. Igår genomfördes det slutgiltiga testet. Storstädning väntar bland pennorna i eftermiddag.
Södermalm, 12:24

No Time To Be 51

Tänk England, London, Roxy 1977.
Det var många brittiska punkband som hittade till Stockholm . De allra största, därmed inte sagt de bästa gick att se på ställen som Underground, Göta Lejon och Draken. Ett band som inte kom var The Adverts. Efter ett par geniala skivor tog allt slut hösten 1979. Sångaren TV Smith gick vidare, bildade diverse orkestrar som inte kom någon vart. Sedan många år tillbaka turnerar han världen runt, ofta ensam med en akustisk gitarr. Mängder med spelningar i både Norge och Finland, men aldrig i Sverige. Igår var det dags, äntligen. På Kafe 44 borta vid Tjärhovsplan här på Södermalm. Obligatorisk närvaro för alla med några former av punkrötter kan man tycka.

Nu var det nog så att det mer eldades i vedspisar ute på landet denna påsk för alla gamla trötta 40+punkare. Lite publik var dock inget hinder för TV Smith. Han gav järnet i över två timmar. Låtarna efter The Adverts passar bäst till en ensam gitarr. Klassiker som Not In My Name, Useless, Expensive Being Poor och The Day We Caught The Big Fish satt som gjutet. Lite mer knepigt med de äldre låtarna. Bäst var två oförberedda låtar, som publiken efterfrågade, Fate Of Criminals och The Adverts, båda från andra plattan.

Jag hade hoppats på att träffa flera gamla punkkompisar. Nu blev det bara ett fåtal, Omar har tagit bilden på TV Smith. Det ryktas om en spelning i Uddevalla i sommar. Låter som en trevlig utflykt.
Södermalm, 15:10

Läs även andra bloggares åsikter om the adverts, tv smith, kafe 44, punk

Bröderna Nilsson

Det händer att jag blir utmanad här på internet. Det är alltid lika kul. Än har jag inte riktigt lyckats lista ut hur man ska bete sig när man blir utmanad. Ofta har jag bara krafsat ned något i kommentatorsfältet. Visst är det något med länkningen som är bakgrunden till utmaningar?

Mymlan utmanar mig under rubriken ”Klok som en bok”. Böcker som stimulerar tänkandet lite mer än för stunden. Blir sittande och läser en del länkar kors och tvärs. Dostojevskijs Idioten nämns. En utsökt bok. Fjodor Dostojevskij har något av en hedersplats i min bokhylla, tillsammans med Sture Dahlström. På ryggen har jag med bläck skrivit vilket år jag läste boken första gången. Idioten läste jag 1990. Året innan den bok jag tänkte ta upp som första klok bok: Bröderna Karamazov. En deckare med tyngd. Ett längre religiöst grubblande som kräver oändligt med tålamod för att ta sig igenom, belöningen väntar på andra sidan. Dostojevskij läste jag alltid på sommaren, Idioten blev som en glad operett med tanke på hur jag slet med Bröderna Karamazov året innan.
Vare sig du vill det eller ej
Kommer jag att lämna dej
Livet vill jag njuta
I huvudstaden skall jag slå mig ner!
Sedan aldrig klaga mer.
Aldrig skall jag sedan klaga mer,
Aldrig någonsin jag tänker klaga mer!

Mitt tips till någon som aldrig läst Dostojevskij, börja inte med Bröderna Karamazov. Idioten, eller varför inte Spelaren är en bättre ingång.

Min andra klok bok blir en som passar till denna helg. Olle Carlssons Kristendom för ateister. Ta chansen och kolla upp vad som händer, och varför. Verkar allt enbart frånstötande plocka upp boken i bokhandeln, slå upp sidan 148 och läs första stycket. Olle Carlsson är präst i Svenska Kyrkan.
Södermalm, 17:11

Låt oss ha ytterligare ett barn

Jag glömde bort att skriva om Tre Solar. Så farlig var den inte, den levde inte upp till ryktet som svensk films totala kalkon. Hästarna, hästarna ställer till det. Mikael Persbrandt som nedgången pundare är en framtida klassiker. En dålig film, inte mycket mer.

Darling krävde en skämskudde. Då och då var den helt nödvändig för att kunna ta sig igenom filmen. Eftersom jag inte på något sätt kan identifiera mig med någon av rollfigurerna, inte överklasstjej, inte pratglad, blev det ett lite störande raster framför filmens kvalitéer. När Sid står i färd med att flytta hemifrån skulle jag ändå vilja att han ser den. Flickans sätt att handskas med ett eget boende är nog vanligare än man kan tro.

Det är klart att jag har en del gemensamt med Bernhard, M Segerströms karaktär. Mer och mer på senare år. Vet inte om det ska skrämma mig.

Betyg:
Tre Solar 4/10
Darling 7/10
Södermalm, 08:19

Ett påskägg till den som som knäcker dagens långsökta rubrik.

Hönan eller ägget?

Se så, det kanske är dags att läsa om Sockerbomben igen. Igår var jag på affären och inhandlade godis, mycket godis. För att få en någorlunda rättvis blandning i påskäggen hällde jag upp allt i en bunke och rörde om. Aromen ingav spykänslor. Det var som en vägg av socker och kemikalier. När alla äggen var fyllda till bristningsgränsen fanns det ändå en ansenlig mängd godis kvar. Ett inte helt lyckat scenario för en man med min bakgrund. Stark i sinnet, men svag i köttet.

När de sista äggen delades ut i eftermiddags blev jag så tveksam över min karaktär att jag helt sonika skickade med det överblivna godiset. Inget som ligger och lockar i skåpen. Även om det inte varit några problem tidigare, som t. ex. i julas.
Södermalm, 20:31

Släpp en liten

Skärtorsdag.
Börjar dagen med att försiktigt glänta på brevlådan, kikar ut i trapphuset. Vad för faror lurar där ute?

Något överdrivet. Respekten för vad som kan hända på en skärtorsdag har sitt ursprung i slutet av 80-talet.
Jag skulle korsa Folkungagatan, i höjd med Systembolaget nära Götgatan. Stressad för att plumpen väntade i källaren på jobbet. Visst, en gång i tiden har jag jobbat på Folkungagatan. Sedan på Västgötagatan. Ibland när jag skojar till det brukar jag säga att jag har haft tre jobb.

Pang sa det. I höjd med låret. Huvudet slog i vindrutan. Stor kalabalik. Chauffören panikslagen. Trots att det inte var så allvarligt blev det ambulans till Huddinge Sjukhus. Vet inte hur många sjukhus vi passerade på vägen, men på den tiden måste det vara rätt. Varför just Huddinge var rätt om man bodde i Aspudden vet jag inte.

Jag tog mig hem för egen maskin. När jag kommit innanför dörren hemma kunde jag konstatera att mina guldfiskar dött. Vilade ut hela påsken och var tillbaka på fabriken när den öppnade igen följande tisdag.
Jag skulle tro att jag kommer skriva om den här händelsen varje skärtorsdag så länge den här hemsidan finns.
Södermalm, 17:54

Film

På IMDB har 60 stycken Lost-fans rankat de 100 bästa långfilmerna genom tiderna. Exakt hur min egen topplista skulle se ut orkar jag inte sammanställa. Filmerna nedan skulle i alla fall vara representerade. Dock inte i den ordning som omröstningen givit.
På en egen lista skulle givetvis några svenska filmer leta sig in.

1. Memento (2000)

5. Pulp Fiction (1994)

14. The Godfather (1972)

19. Amelie (2001)

21. Eternal Sunshine of the spotless mind (2004)

32. Crash (2005)

34. Casablanca (1942)

48. Twelve Monkeys (1997)

54. Apocalypse Now (1979)

81. Mulholland Drive (2001)

86. Groundhog Day (1993)

Hela listan finns här: