T.H.

Integrali

Poängen med att fylla köket med diverse onödiga maskiner har gått mig förbi. Efter två pliktskyldiga försök förpassas de oftast till köksskåpens bakre regioner. Detta har blivit än tydligare sedan jag insåg att min lycka inte stod att finna i den rådande konsumtionshysterin.
Nu letar jag på andra håll. Trodde jag. Att ljuga för sig själv är nödvändigt då och då. Slow food. Att lägga ned sin själ i matlagningen. Snabbmatens förbannelse breder ut sig. Det är inne i dessa irrgångar jag sakta tar mig fram.

Jag vill ha en pastamaskin. Ägna ett par timmar varje vecka åt egen, hemlagad och färsk pasta. Steka lite chili och vitlök. Ringla fin olivolja över anrättningen. Där någonstans befinner jag mig nu. Finns känslan kvar även nästa helg kan det bli aktuellt med ett inköp.
Södermalm, 14:47

Andra bloggar om: pasta, pastamaskin

En ensam ö

- Åt helvete med den, sa jag.
Sedan lät jag telefonen falla ur säcken. Där den sjönk genom vattnet och fångade ljuset i en silverfärgad reflex var det svårt att inte ta den för en fisk på väg mot djupet.
Madeleine Hessérus – Till Isola

Drygt 100 sidor in i boken inser jag att det här är en farlig bok, för mig. Ser med förväntan fram emot slutet.
Södermalm, 12:52

Andra bloggar om: madeleine hessérus, till isola, farliga böcker

Iggy/Patti/Runaways

Två timmar stumfilm? Det gick alldeles utmärkt. Metropolis från 1927 av Fritz Lang var en fröjd.
Juno, 80 år senare, får fem varma kramar av redaktionen här på Södermalm. Även om ämnet inte ligger mig nära (om än indirekt) var det svårt att värja sig för Ellen Page. Hela hennes rollfigur inger hopp. Den enda som föll ur ramen lite var Jennifer Garners man. Han påminde lite väl mycket om Charlie Harper i Two and a half men. Missa inte Juno. Åk in till stan om den inte kommer till Ekerö.

Letade efter Ellen Page på IMDB. Hard Candy lät en smula misstänkt. Det visade sig vara en riktig film. Minns diskussionen kring filmen när jag läste handlingen. Nu ska den få en chans.

Det sägs att Will Smith är ensam på Manhattan med sin hund i I Am Legend. Om det ändå vore så väl. Har man sett en zombiefilm har man sett alla. Originalet av Dawn of the dead räcker bra.
Södermalm, 10:47

Andra bloggar om: ellen page, juno, metropolis, charlie harper, jennifer garner, hard candy

På pallen?

Deltar i en tävling. Vad ligger längst norrut, Umeå eller Luleå? Går och tittar i kartboken. Ser till min förfäran att det är stor skillnad. Pinsamt.
Södermalm, 09:36

Bakom rubrikerna

Ni som har hängt med här ett tag har säkert noterat att utseendet förändrats på hemsidan med jämna mellanrum. På sistone har designen varit mer fastlåst. Länkarna till andra hemsidor ligger högt upp av ren bekvämlighet, skrollet försvinner när jag ska besöka mina favoriter.

Att sätta rubriker på inläggen är oftast inget problem. Gärna ordentligt långsökt, helst ingen ordvits. Nu har jag upptäckt funktionen med ”mest lästa”. När rubriken var tillräckligt långsökt kan jag inte låta bli att klicka för att se vad som döljs bakom. Att läsa äldre inlägg är annars något jag helst undviker.

I veckan har det diskuterats punksinglar i delar av vänkretsen. De man hade själv kontra de man missade. Hur lätt är det att ta till sig den musiken, som kanske inte alltid var av högsta kvalité 30 år senare. Inte helt lätt har det visat sig. En del låter fasligt illa helt enkelt.
Samtidigt upplever jag samma problem med det mesta av den nya musiken. Kan med nöd och näppe få ihop en handfull band som spelas regelbundet här hemma. Skivor jag återkommer till även efter ett halvår.

Därför kändes det skönt när Roky Erickson skrapade igång i stereon. En artist som försummats totalt i mitt musikaliska letande. Jag blev stående i köket, Sid undrade om något var fel, plattan var knäckande bra. Rokys krokiga karriär började redan på 60-talet. Som så många gånger förr när jag upptäckt en artist visar det sig att han precis varit här på turné. I mitten av december. Två utsålda kvällar på Nalen.

Till höger i marginalen länkas till Maggans Kitchen. Missa inte den sidan. Sunda tankar om mat, skrivet på engelska. Här och nu inleds nedräkningen till Maggans välförtjänta semester från fabriken senare i vår. 67 dagar kvar Maggan. Keep up the good work.
Södermalm, 08:49

Veckans låt

Några låtar kvar i Nuggets-mappen.
I dag blir det ”I Had Too Much To Dream (Last night)” med The Electric Prunes.

Knyter ihop

Egentligen är det en smula fantastiskt.
Varje dag sedan mitt första inlägg om pengarna från singelförsäljningen i mars förra året har jag funderat på hur och när dagens tidigare inlägg skulle skrivas ihop. Nu blev det som vanligt, ingen eftertanke, bara pang på vartefter.

Ett par timmar senare hittade jag följande hemsida. Där finns dom. Inte alla, men många av mina kära gamla vinylsinglar. Färdiga att ladda ned med knaster och repor, precis som det ska vara. Märkligt.

Angående veckans låt i fredags.
Originalet finns med på Johnny Thunders soloplatta So Alone.
Jag är extremt nöjd med hur jag valt att ta mig igenom tvserien Sopranos. Inget jäkt, ett halvår mellan varje säsong. Är precis färdig med år två. Serien håller fortfarande hög klass. Ett favoritavsnitt har utkristalliserats, episod 11, House Arrest i säsong två. Avsnittet avslutas med att Johnny Thunders sjunger You can’t put your arms round a memory, så vackert, så vackert.
Ryktet gör gällande att om skivbolaget lyckats få fram fler exemplar av låten när den kom på singel 1979 hade den haft stora möjligheter att bli en hit. Som vanligt för Thunders blev det bara pannkaka av allt.

Nu är planen att vänta till sommaren med säsong tre av Sopranos. Den spricker med all säkerhet.
Södermalm, 19:15

ps.
Jag tog flera fotografier av singelsamlingen innan köparen kom. Alla backar upprade. Orkar aldrig titta på dessa fotografier.

Andra bloggar om: sopranos, johnny thunders

Singel

Det är dags för fortsättningen på följande inlägg, Ett Öppet Brev Till New York. Åttatusen kronor i kontanter, hemma vid köksbordet. En stor summa för en småhandlare av min kaliber.

En gång i tiden var jag en ivrig samlare av vinylskivor. Både lp och singlar. Sjutummarna låg mig närmast och det var där fokus låg på de mer rara objekten. Samlingen växte, singelback lades till singelback. Varje helg söktes Stockholms bättre skivbörsar igenom (läs området kring Fridemsplan/S:t Eriksplan). Regelbundna turer till London gav spetskvalité till samlingen. Fynden gjordes med fördel kring Notting Hill Gate.

Under en stökig julresa tillsammans med Omar gjordes min största investering. Exakt pris minns jag inte, med engelska priser var det löjligt högt. Kanske £ 30. För en punksingel var det ett astronomiskt belopp tidigt 80-tal. Vi avrundade kvällen på en närbelägen squat, där strömmade besökare in för att beskåda skivan. Alla var rörande överens om att det var en dåraktig investering. Själv var jag egentligen mer nöjd med kvällens andra kap, Siouxsie and the Banshees första, med utvik och allt.

Drygt 20 år senare var det dags att sälja allting. Inget lätt beslut. En annons i tidningen fick mig ändå att fatta beslutet. Åtta år utan vinylspelare gjorde samlingen meningslös. När jag i spänd förväntan satt och väntade på killen försökte jag sätta ett minibelopp, en summa jag inte kunde gå under.

Att jag skulle sälja mina New Yok Dolls relaterade plattor var uteslutet. Där ingick som ni kanske redan förstått singeln ovan, det var aldrig aktuellt, inte för alla pengar i världen. En kvart innan plockade jag även undan Banshees. Det blev ett trevligt möte, en ytterst kunnig samlare. Samlar och konsertminnen avlöste varandra, båda hade vi rötter i punken. Han valde ut en 25 – 30 singlar som han var beredd att betala ett bra pris per styck, eller så kunde han tänka sig att lägga en klumpsumma på rubbet. Eftersom det han var beredd att betala översteg mitt minibelopp var affären snabbt avklarad. Dock, han behövde inte ens påpeka att jag för all framtid noggrant skulle undvika alla auktioner på internet. Styckepriset för varje singel skulle tillsammans med råge överstiga priset vi kommit överens om. Ett löfte jag nogsamt hållit. Lite tråkigt, känslan för samlandet finns kvar. Inte ägandet.

Chatterbox, ett forum tillägnat Johnny Thunders länkar ibland till diverse auktioner på Ebay. Tidigare i veckan fick jag för första gången någonsin återigen syn på skivan jag köpte i London. Slutpris $ 324.

Jag har aldrig ångrat beslutet att sälja min singelsamling. Resan till New York hade inte blivit möjlig annars.
Södermalm, 12:15

Andra bloggar om: heartbreakers, johnny thunders, new york dolls, skivsamling, notting hill gate, london

Skiter påven i skogen?

Denna vår jord är då åtminstone inte fattig på åsikter.
Slas

Mänskligheten står inför en del mycket svåra utmaningar. Om vi redan är framme vid klippkanten eller har en bit kvar råder det delade meningar om. Hur som helst, det kommer att behövas ett kraftigt språng över till den andra sidan. Att då fylla fickorna med fyra nya kärnkraftverk är ingenting annat än en tragedi, det blir omöjligt att hoppa. Var finns viljan att tänka nytt, tänka rätt och att förstå att fortsätter man in i en återvändsgränd går det inte att komma vidare.

Nu är det inte ute med människan. Mitt i all vrede och besvikelse över diverse tomtars uttalande trillade följande länk ned i datorn: http://www.youtube.com/watch?v=z6PtiH3FL9w (premiär för länkning till You Tube här på Södermalm). Inte ett öga torrt. Uppe på nio och tron på människan vänder åter. Från samma avsändare finns även Should I stay or should I go.

Under 2008 hoppas jag att ordet ”miljöbil” utrotas från det svenska språket. Vedervärdigt.

I veckan fick diabetiker veta att de tidigare kostråden skulle kastas i sopkorgen, nu gällde istället att äta tvärtom. När är det dags att lyssna på kroppen? Ge vad den vill ha?

Medarbetare slutar och går i pension till höger och vänster på fabriken. Alla mina lyckönskningar till dessa människor som går vidare i livet. Insamlingskuverten passerar flitigt. Vänsterhanden börjar kännas en smula sliten av allt undertecknande. Kan inte låta bli att fundera om man sätter sig och går igenom namnlistan, prickar av vilka som betalt och inte, eller om man bara gläder sig åt att arbetskamraterna tänkt på en.
Själv har jag ingen egen erfarenhet. Är kvar på mitt sommarjobb från skoltiden.
Södermalm, 15:42

Andra bloggar om: slas, clash, topper headon, folkpartiet, kärnkraft, you tube, avtackning