
Detta blev årets sista film.

Detta blev årets sista film.
Promenerar fritt som i en dröm, naturen visar upp tretton nyanser av grått. Motvind hela vägen bort till gamla Skanstullsbron. Vägen tillbaka mot Liljeholmen går lättare. I lurarna läser Peter Andersson Leif GW Perssons bok om mordet på Olof Palme. Inledningen lovar gott, men jag saknar den där bindgalne polisen från första boken. Hoppas att han dyker upp senare i handlingen.
Här kan minnet fallera. Peter Andersson var med i en O’Neill-relaterad pjäs på Dramaten. Jag satt en bit ute till höger, på bänk sju-åtta. Peter spelade en av sönerna och kokade upp en heroinbaserad spruta och smällde i armen. Det såg mycket verklighetstroget ut, obehagligt. På rad två svimmade en herre av. Viss kalabalik, ut med herren medans pjäsen fortsatte. Tror det var Peter Andersson, han läser mycket bra.
Södermalm, 14:09
Andra bloggar om: leif gw persson, faller fritt som i en dröm, peter andersson, dramaten
Jag gillar August Strindberg.
Jag gillar Jonas Karlsson, färgerna på hans hjärta är de rätta. Puck lever i minnet. Nu tar vi och drar ett streck över den senaste tidens händelser och går vidare.
Bekännelsedags.
Hörde ni på tvn i går? Det underbara ljudet av ett gammalt internetmoden som sprakar igång? Ett par tre gånger i filmen ”You’ve Got Mail” fick man återuppleva knastret och plinket.
Det är bara att erkänna, det är en film som spelar på alla rätta strängar. Måbra-filmer brukar på sin höjd klara en genomtittning. Tom Hanks är ingen favorit, ändå gillar jag både den här filmen och The Cast Away.
Meg Ryan ser fortfarande ut som Meg. Jag är aldrig i närheten av att komma åt tidningar som Klick när vi fikar på jobbet, vad har hänt med henne? Nyårssmällare som gått snett?
Södermalm, 09:50
Andra bloggar om: tom hanks, meg ryan, you’ve got mail
Veckans låt kom något år efter min födelse, återigen en gammal rackare med andra ord.
I Ain’t No Miracle Worker med The Brogous
Det är halvtid i serien om Strindberg på tv. Låt mig börja med att konstatera; om jag vill fördjupa mig i Strindbergs liv och leverne packar jag en knökfull picknickkorg, en god biografi och ett valfritt drama, varför inte ”Ett Drömspel”, åker sedan ut till lämplig ö i skärgården. Lägger mig på en klipphäll med vattnet nafsande i tårna och njuter.
Nu är ändå inte SVTs stora julsatsning på August Strindberg helt utan intresse. I maj skrev jag om inspelningarna på Pryssgränd. Redan i gårdagens avsnitt kunde vi se våran hjälte stolpa in på Dagens Nyheters redaktion, på Pryssgränd 10 A. Det brann dramatiskt runt hörnet.
Annars är det som vanligt när 1800-talet skildras på tv. Jag sitter och prickar av Stadsholmens skyltar på husfasaderna, även en och annan modern gatuskylt fladdrar förbi.
Bäst var ändå scenen i S:ta Maria Magdalena Kyrka. Kyrkrummet såg mindre ut i televisionen.
När paret gick ut på kyrkbacken och stannade för att prata höll jag nästan för ögonen. Måtte inte Evert Taubes gravsten synas i bild tänkte jag. Nu stannade Jonas Karlsson upp vid helt fel ställe och Taube tronade i bild under en längre sekvens.
Kulisserna? De bästa sedan Pistvakts dagar. Haha.
Sedan går det inte att låta bli att notera att en skådespelare skänker bort en hel del tyngd och trovärdighet om han ställer upp i reklamfilm eller sitter och flabbar i Parlamentet.
Pengar? Jag vet. Manuset låg då och då och tangerade ämnet obehagligt nära för en del inblandade.
Endast Sverige svenska dramer har. Slutomdöme senare i helgen.
Andra bloggar om: august strindberg, jonas karlsson, evert taube, s:ta maria magdalena kyrka, pryssgränd, pistvakt, stadsholmen
Det måste blivit något knas i morse. Vad gick inte att sätta fingret på. Under en promenad runt Årstaviken föll allt på plats. Selma, Tage och Lukas i all ära, men var fanns Scooby-Doo? Beppes varsamma hand visade hur tecknad film skulle vara. För en tioåring.
Därför har jag ägnat dagen åt att planera för frukosten i morgon. Med några enkla handgrepp här i lägenheten ska det bli möjligt att ligga och titta på originalavsnitten från tidigt 70-tal och äta samtidigt. Under stöket i köket ska det spisas musik med Beppe Wolgers, sedan ett par tecknade episoder. Avsnitten räcker varje ledig dag fram till Trettondagen.
Kan det bli bättre?
Södermalm, 19:45
Den här dagen är inte bara ”Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas”. Det är ytterligare två måsten på läslistan för att friden ska sänka sig över skrubben här på Hornsgatan. Redan i sängen sträcker jag mig efter Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, idkar lite högläsning för mig själv, gärna med de rätta tonfallen.
Besöket på vinden i går gjordes för att fullborda lästrion. Ända sedan Sids födelse har jag läst första kapitlet i Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien till jul. Jan Andersson och Lagårds-Kattrinna i Skrolycka upplever den största lyckan.
Efter det en stadig frukost. Ut på byn för att hylla ytterligare ett födelsebarn, sedan får det räcka med julpjosk.
Södermalm, 08:51
Andra bloggar om: selma lagerlöf, bibeln, karl-bertil jonsson, tage danielsson, lennart nacka skoglund
Även i ett hem som mitt förekommer det en del julförberedelser, så här dagen innan. Nyss nedkommen från vinden. Dörren hänger fortfarande på trekvart. Nu är allt klart.
Det är sällan jag släpper allt och går fram till tvn när det är nyheter. I början av veckan var det dags igen. Isabella Lövins bok Tyst Hav gjorde ett starkt intryck. Därför var ännu ett torsklarm av stort intresse, nu vet jag precis vad som gäller, och varför.
Den totala fiskkonsumtion under hela mitt liv uppgår på sin höjd till 2-300 gram. Jag är väl medveten om varje tillfälle jag ätit fisk. Sällan. Att inte äta föda som levt i vatten har jag fått med mig sedan födseln. Som varande vegeterian i vuxen ålder blev det enklare att motivera.
Tyst Hav var precis så gripande som jag befarat. Ytterst få bland Sveriges styrande kommer undan med hedern i behåll. Min tes att enbart äta kött/fisk från djur du sett i levande tillstånd förstärktes än mer, om nu kött upplevs som en nödvändighet i kosten. På sin höjd att du känner den som slaktat djuren. Någon annan framkomlig väg finns det inte. Om det nu är tänkt att maten ska räcka till alla.
Södermalm, 14:02
Andra bloggar om: tyst hav, vegeterian, isabella lövin, fisk, torsk
Hoppsan, den här dagen försvann fort och nu är det bara en stor förvirring kvar. Vad hände?
Fabriksvisslan ljöd redan vid 05:45. Närig och med ett visst förutseende inställde jag mig för att tjäna ihop en slant till våren. Tretton timmar senare undrar jag om det var ett klokt beslut. Hela lugna veckan har flutit på föredömligt bra. Att då förstöra hela upplägget första egentliga lediga dagen med att jobba känns som ett skott i foten.
Nu finns det tid att reparera. Börjar omgående.
Södermalm, 18:44
Den tillägnar jag mig själv den här veckan.
Chocolate Watch Band, om bandet vet jag ingenting. Låten är kanon:
I’m not like everybody else