Ibland är det svårt att förstå, hur allt hänger ihop.
I går var jag på en tillställning vid Bellmansgatan. Trevligt och innehållsrikt. Svävade fram på lätta fötter på vägen därifrån. Stärkt och fylld av ro.
Vid ankomsten anvisade handledaren platser på golvet, antingen fyrkantiga kuddar eller en sorts pall där man skulle vika in fötterna under rumpan. Pallen var cirka två decimeter hög. Efter fem veckors semester och två arbetsdagar i benen såg båda alternativen skräckinjagande ut. Risken att jag skulle falla ihop och behöva dras i sträckbänk för att räta ut kroppen var överhängande. Det fick bli en vanlig stol vid sidan om.
Efter sessionen tassade jag fram, tog av skorna och provsatt. Hur skönt som helst. Ryggen lastades av och hållningen, den lilla som finns kvar, föll på plats. En viss stramhet i låren gjorde sig påmind, men inte alls obehaglig. En sådan här pall måste jag bara ha!
Väl hemma igen söktes nätet igenom med förstoringsglas. Alla upptänkliga sökord gicks igenom. Utan resultat.
Det första som mötte mig på fabriken i morse var en liknande pall. Från ett företag i Växjö. Skrev snabbt upp telefonnumret och vid 09:00 var beställningen klar. Under mina 26 år på fabriken har jag aldrig sett något som ens liknat en pall.
Södermalm, 18:16


