3:e kolarbetarn missnöjd

Igår var det äntligen dags för Ett Drömspel på Dramaten. Trodde jag. Föreställningen var inställd. Det var möjligt att byta biljetter till i kväll. Risken för ytterligare en onödig utflykt till Östermalm kändes inte lockande. Slokörad vände jag åter till Södermalm. Om två veckor görs ett nytt försök.

Dottern i Ett Drömspel säger vid upprepade tillfällen att det är ”synd om människorna”. Så illa är det inte, i mitt fall.

Sedan undrar jag vad som hänt med min filmsmak. Den verkar ha kapsejsat helt. På väg hem från teatern besökte jag dvd-butiken i hopp att hitta någon förströelse istället för den uteblivna teateraftonen. Tre svep över topplistor och nyheter gav ingenting. Allt såg ointressant ut. Den enda film som lockade, Capote, då var alla exemplar uthyrda.
Vid tidigare tillfällen har det hänt att jag gått ner till butiken med avsikt att hyra film, och kommit hem tomhänt.
I eftermiddags stod jag inne på Victoria, ingen film passade.
Vad händer?
Södermalm, 17:42

Hjalmar Mehrs ofullbordade

På bilden ses Stockholms brantaste backe. Det är början av Brännkyrkagatan. I folkmun kallas stigningen för Besvärsbacken. Har man en gång gått uppför den förstår man varför. För hundra år sedan när Sveriges första kvinnliga bilist, Alexandra Gjestvang, skulle ta körkort fick hon åka den här vägen. Det slapp den tidens män.

Gatans lägsta nummer på den jämna sidan är 10 A. Porten ligger till vänster i backens början. Huset har ingång även från andra sidan, Bastugatan 1 A. De boende har vissa problem att bestämma i vilken uppgång dom bor. På samma våningsplan finns det hushåll med olika adresser. Lägger man sedan till Besvärsbacken innebär det att uppgången har tre adresser.
Efter den porten tar man Brännkyrkagatan 13. Ett konstnärskollektiv snett ner till vänster. Här förvaras filmjölk och annat i postinläggen. Sedan bär det upp för backen, till Brännkyrkagatan 10 B. Trapporna är brutalt branta. Längst ner i fastigheten finns det en övergång till Bastugatan 1 B. Fyra hus i ett svep. Inget ovanligt i detta område.

Det ser trevligt ut på bilden. Skenet bedrar, ofta ligger det en stank av avlopp och dallrar över backen. Varför vet jag inte, men det låter som att rören går strax under markytan, och läcker.
Södermalm, 16:05

Belugalinser

God mat är ofta färgglad. Det är få maträtter som är svarta. I dagens samhälle skulle svart mat vara att föredra, det skulle matcha folks kläder.
Linser och bönor är inte rock’n'roll direkt. Är man vegeterian blir det ändå en hel del baljväxter.

Därför tyckte jag det lät spännande med Belugalinser. Små och svarta.
Trots upprepade löften om bättring är jag lite för lat, oftast köper jag bönor på burk. Linser brukar jag orka koka. Ett kommande projekt blir att helt sluta med halvfabrikat. Fast det har jag misslyckats med en antal gånger tidigare. Det går inte att skylla på den lilla frysen hur länge som helst.
Beluga var något av en besvikelse. Färdigkokta var dom gröna, ingenting annat.

Shorts idag igen! Nu blir det inget bakslag i vädret.
Södermalm, 15:57

Tidskriften Språkvård

Jag älskar tidningar. Alla sorter; magasin, tidskrifter, fanzine, medlemsblad, egentligen allting inom anständiga gränser. Det vet flera av mina arbetskamrater om, innan en tidning går i papperskorgen brukar jag bli tillfrågad. Ytterst sällan tackar jag nej. Alltid finns det något litet guldkorn, i varje tidning.
Samlandet är över, tack och lov. Det tog enormt med plats.
I bokhyllan finns nu ett utrymme för tidningar. Vid behov plockas översta blaskan och ögnas igenom. Högen växer aldrig till några större höjder.

Det händer att jag går runt och rotar i papperskorgarna på arbetet och letar efter fynd. Där finns ofta de största överraskningarna.

Jag prenumerar på en enda tidning, eller tidskrift passar bättre i sammanhanget. Språkvård. Format och utseende är alldeles förträffligt. Jag är inte intresserad av grammatik, mer av orden. Tidskriften utkommer fyra gånger per år. Varje nummer är efterlängtat. I förra veckan kom det första för året, tyvärr med tråkiga nyheter. Det talas om mer avancerad layout och att den ska blir mer populärvetenskaplig. Eftersom jag är kroniskt misstänksam mot förändringar anar jag oråd. Nästa nummer blir det sista i nuvarande form.

Språkvård har 6500 prenumeranter. Om det gjordes en seriös genomgång av dessa skulle jag nog hamna i en egen liten kategori, en udda fågel i gruppen.

Nu ska jag ta en kopp te och titta vad Odd At Large är för något. Kanske lite för ungdomligt, men artikeln Älskade hatade klyscha såg intressant ut.
Södermalm, 15:11

Gästrecensenten – GB-glass

Från Stockholm, Södermalm, Sid. Dagens gästskribent på Södermalm H69. Han recenserar årets nyheter från GB-glass.

Magnum Colombia Aroma
En god glass för kaffedrickarna, men kanske inget för dom som dricker te. Mörk choklad på utsidan med vanilj och kaffeglass på insidan. Smakar som det låter, en blandning av vanilj, choklad och kaffe.
betyg: 4/10

The Simpson
Jordgubbsglass och ett sugrör till pinne… Pyttelite glass och inte så god, skum konstruktion och den tar ett tag att förstå. Personligen så har jag en oplockad gås med jordgubbssmaken efter att ha druckit en Mer med smak av jordgubb och sedan spytt ner mig själv på ett X2000-tåg.
betyg:2/10

Solero Smoothie Blackberry & Banana
Lätt godaste hittills! Smak av blåbär, svartvinbär, björnbär och banan. Svartvinbär och björnbärslager på utsidan med bananglass och blåbärsklet på insidan. Smakar godare än det låter, ett måste på sommardagen. Nackdelen var bananglassen, det hade varit godare med vaniljglass, annars så var den toppen!!!
betyg:8/10

Pepe Original
En halvgod strutglass med lakritssmak. Ett lakritslager på utsidan och vaniljglass med små lakritsflörpar på insidan. Inget speciellt med denna glass förutom att dom små lakritsflörparna inte smakar lakrits utan gummi, annars så är den helt ockej.
betyg:6/10

Sandwich Jordgubb
Som sagt så gillar jag inte jordgubbssmaken och därför var det här ingen höjdare för mig. Smakar precis som ”vanliga” GB-Sandwich fast med jordgubbssmak och inte vanilj. Den smakar helt OK förutom jordgubben.
betyg:4/10

Top Hat
Någon gammal glass säger farsan. Mycket god strutglass med smak av vanilj hallon och choklad. Den enda nackdelen var den halvtaskiga struten som var rackarns seg. Jag har lite fördomar om strutglass men den här var god ändå.
betyg:6/10

Girly
Veckans mest omdebatterade glass, det var något tjafs om könsrollerna tror jag. Mycket svår att få tag på, jag och farsan gick till typ 5-6 ställen innan vi hittade den.
Utsida av hallon och insida av hallon, helt enkelt den smakar hallon.
OBS!!! Ät INTE glittret som finns i pinnen, det är inte godis utan det är ”make-up glitter”
betyg:4/10

Magnum Ecuador Dark
Mycket god glass med mörk choklad. Den smakar som ”vanliga” Magnum fast den har 62% mörk choklad, och vaniljglass på insidan. Kanske den inte låter så speciell men den smakar faktist helt okej. Det skulle kunnat vara lite mörkare choklad men man kan ju inte få allt…
betyg:7/10

-

Ett stort tack till Sid som offrade sig och åt alla årets nyheter.

Seppan

Får en klient dåligt rykte på min arbetsplats är det svårt att få det att försvinna. Gamla oförrätter kan leva kvar länge. Historierna går i arv och berättas lång tid efter att medarbetaren som drabbades till och med slutat.

Det innebär att man ibland har förutfattade meningar när man väl träffar personen. Författaren Ernst Brunner är en. Helt oförskyllt skulle jag vilja påstå. Han är alltid trevlig och tillmötesgående. Ur hans författarskap vill jag lyfta fram Separator från mitten av 80-talet.
Agneta Fagerström-Olsson gjorde en fin film i samma ämne.

Nu ska det i ärlighetens namn sägas att även positiva omdömen ofta återupprepas.
Södermalm, 16:06

Kronan har punktering

Efter dagens spektakel i cykelaffären måste jag överväga om det inte är dags att lära sig att laga en punktering, åtminstone på framhjulet. Givetvis var det en av årets sämsta dagar att gå dit. Efter nästan en timmes väntan blev det min tur. Expediten tog loss ventilen, skärskådade gummit och frågade om jag testat att byta. Något jag inte haft en tanke på, trodde det räckte med att kontrollpumpa en gång. Eftersom det var kaos i butiken och verkstaden låg nere får jag svar på tisdag. Byte av ventil kostar en spottstyver. Ny slang lät hemskt dyrt, jag stängde av öronen efter halva utläggningen.

Noterade att cyklar utan växlar åter finns i handeln. Olika modeller, snarlika det jag kallar en riktigt cykel, Kronan.
Sid köpte en klassisk tuta. Trodde inte sådana fanns längre. Lång fin tratt med stor svart gummiboll. Den skulle passa perfekt även på min cykel.
Södermalm, 14:12

Ett öppet brev till New York

Hur det kom sig att jag en förmiddag senhösten 2004 satt med 8000 kronor i kontanter hemma i köket ska jag berätta vid ett senare tillfälle. Den långa historien börjar i mitten av 70-talet. På Epa i Skvaltan, ute i Nacka.

Nu hade jag äntligen något som kunde liknas vid en ekonomisk buffert. Ingen årslön på banken direkt, inte ens en månadslön. 8000 kronor var ändå någon form av trygghet. Nu fick inte pengarna bara glida mig ur händerna.
Sexton fina 500-lappar. Utbredda på köksbordet var det en imponerande syn. Jag plockade med mig en och gick till matbutiken. Handlade enbart dyra saker, sådant som i vanliga fall brukar orsaka hål i kassan.

Väl hemma igen och efter att alla varor plockats upp infann sig en mycket obehaglig känsla. Hade jag verkligen gjort rätt? Pengarna skulle snart vara borta. Om jag inte gjorde något vettigt nu skulle jag ångra mig för resten av livet. Ångest är ett starkt ord, men det var vad som sakta kom krypande.
På TV:n sände Z-TV musikvideos. Inte visar den kanalen Dead Boys! Men det riffet gick inte att missta sig på. Nu var det inte Dead Boys, istället var det Beastie Boys som samplat Sonic Reducer. Beastie Boys är inga favoriter, men den här låten var bra. An Open Letter To New York.

Jag har aldrig velat åka till USA. Fast nu kändes det glasklart, det är till New York jag ska åka för pengarna. Besöka hörnet av St Marks och Second Ave. Vandra ner för Norfolk Street, åka ut till Queens och besöka Jerry och Johnnys gravar. Se hela livets kuliss i verkligheten.

Mindre än en timme senare var resan med hotell bokad och betald. Hela summan var borta. Några månader senare lyfte planet mot Newark. Bortsett från en överambitiös planering var resan lyckad.

Om jag gjorde rätt?
Frågan dyker upp ett par tre gånger varje vecka.

-

Priset för veckans framträdande i TV går till Norman Mailer i bokmagasinet Babel. Hans senaste bok hoppar jag över, men vilken briljant människa.
Södermalm, 13:17

Slut på matexperimentet

Dags att blåsa av veckans matexperiment! Med det minsta uns av självinsikt är det bara att konstatera att jag har ätit samma maträtt till lunch och middag hela veckan. Spelar ingen roll om jag försöker ljuga för mig själv och titta på de varierande ingredienserna.
Det kan gå så illa att jag inte klarar av att äta denna mat längre, det vore förstås en katastrof.
Mitt i veckan stjälpte jag hela karet med spiskummin i såsen. Det smakade annorlunda, inte gott, men ätligt.

Tanken bakom att inte dricka vatten till maten är säkert god. Resultatet blir dock inte bra. Akut vätskebrist. På eftermiddagarna har jag stått och flämtat vid kammarna, och tanken på björkar i en blomsterlåda har inte varit långt borta.

Magens förmåga att vänja sig vid olika typer av kosthållning är ändå beundransvärd. Efter några omtumlade dagar i början återfick den snabbt sitt vanliga snälla jag.
Nu blir det mer kolhydrater igen.
Södermalm, 18:34

Sanningen om Södermalm H69

När löpsedlar och rubriker skriker ut ett budskap som inte verkar ha något med sanningen att göra vänder jag instinktivt bort blicken. Därför minns jag inte den gamla historien med Ma Oftedal och Ulf Lundell. Ma skulle rädda Lundell bort från spritens fasor, någonting åt det hållet. Hur det gick med den saken är för mig okänt. Fram till helt nyligen kunde man då och då springa på Ulf här i kvarteret, han såg alltid pigg och alert ut. Nu tror jag att han har flyttat vidare.
Det är ett författarskap jag saknar ibland. Minns inte efter vilken bok jag övergav det. Böckerna finns kvar, kanske plockar jag upp där jag lämnade.

Mas berättelse om hennes vingliga väg in i prästyrket var intressant. Däremot känns det tveksamt om Oftedal är så mycket präst numera, hon verkade ringrostig. Kanske var hon bara nervös?

Den här länken slog ner som en bomb i min skyddade verkstad igår. Halvar är en bra hemsida, mannen bakom sidan gillar verkligen att skriva. Det märks tydligt, och smittar till regelbunden läsning. Jag går in varje dag och njuter av en skribent med tydlig kärlek till det han gör. Därför måste doktorns besked tidigare den här månaden ha varit ett dråpslag. Jag önskar verkligen god bättring.

Det finns ingen spännande historia bakom Södermalm H69. Bloggen letar fortfarande efter sin form. Jag har ansett att det är för tidigt med allt det som hör till med feeds, rolls, kategorier och annat. Det ska endast skrivas för att det är kul, ingenting annat. Gårdagens utsvävning med PACE-flaggbild till artikeln får helt tillskrivas förvirringen efter att mina 15 minuter i blogg-ljuset inletts.

Igår ägnade jag kvällen och natten åt att försöka reda ut om vinken gällande Fredrik Virtanen var positiv eller en hånchock (som det heter). Bekantskapskretsen gav varierande besked. Själv har jag bara vid ett enda tillfälle stött på Virtanen. Förra veckan zappade jag förbi mina vanliga kanaler och hamnade i en obekväm intervju med Rocky Kellerman och två av hans vänner. Jag ska forska mer kring Virtanen och bilda mig en egen uppfattning.

Södermalm H69=
Inget som helst förflutet i media.
Jag är kvar på mitt sommarjobb jag fick innan sista årskursen i gymnasiet, i samma tjänst.
Det finns inga konspirationer bakom Södermalm H69. Det ska inte bli en bok.
Södermalm, 16:30