En släng av släng

Numera kommer det mer sällan. När det är dags är det dock ofta kraftfullt. Viljan att slänga, avyttra, helt enkelt minska det yttre trycket av prylar och saker. Ting jag inte behöver.
Det hände i Sköldgatan 8. En kvinna höll på i sitt förråd. Jag passerade och tittade in. Det var groteskt proppat. Det tog högst en halv sekund.

Sedan satte det in. Jag började tänka på alla somrar när jag slängt fem saker om dagen. Från denna lilla lägenhet med tillhörande vindskontor. Ändå har jag under de dryga tio åren jag bott här haft principen att en sak in, en sak ut. Jag är ingen samlare, längre. Det var länge sedan.

Numera är det svårt att samla ihop en hyfsad påse att slänga. Det får ändå bli ändå en vända upp på vinden till helgen. Den här känslan brukar sitta i ett tag. Där uppe finns det några godbitar som bara väntar på att släppa taget.

Jag skickade min ”Feng” bok till Miss E. Den behöver jag inte läsa igen. Däremot trillade jag in i ett märkligt program på TV i kväll. I ett par avsnitt medverkade Bitten! Det måste vara ett tecken, så gott som något.
Södermalm, 20:06

Tårtan 1972

I Gamla Stan ligger det en affär som skulle ha varit en dröm i min ungdom. Mitt på Västerlånggatan, Science Fiction Bokhandeln. Den innehåller mycket mer än rymdäventyr i en fjärran tid och plats. Filmer, böcker, attiraljer och spel.

I ett försök att få ut Sid fick han en slant och han promenerade ner dit.
Han kom hem med Tårtan! Inspelad här på Hornsgatan, borta vid puckeln. Vi har sett de sex första episoderna. Jag tittade mest på miljön. Bageriet ligger där Puck huserar nu, i hörnet vid Maria Trappgränd. Ett par skumma typer sålde bananer vid Tavastgatan 2. Den legendariska ensemblen dyker upp här och var i 20. Jag hoppas på fler utescener i kommande avsnitt.

Inspelad 1972. Området var kraftigt nedgånget.
Socker ansågs onyttigt redan då.
Dagens hälsotips: ät eller drick inget du anser vara för äckligt utan socker. Alternativt, prova utan och upptäck hur vidrigt det smakar med socker efter ett tag.
Södermalm, 19:44

Fram med cykeln

Nu har jag cyklat på jobbet i drygt fem veckor. I början gick det inte speciellt bra. Buntningen var det största problemet. Cykling är ändå helt överlägset. Ibland kan jag sakna den möjlighet till tankeflykt som gång ger.
I dag plockade vi fram cyklarna från källaren.
Det kändes ovant att cykla med min vanliga, smalt men ändå mer stabilt. Det har funnits tillfällen när jobbcykeln varit överlastad. Styret har vobblat närmast okontrollerat.

I källaren är det kaos. Cyklarna står på varandra. Jag tror inte värden bryr sig. Det finns extra utrymme i det igenbommade grovsoprummet.
Däcken behövde pumpas. Vi rullade ner på Rosenlundsgatan och gjorde det. Tyvärr blir det fortfarande mörkt tidigt. Vi gjorde bara en liten snabb tur ut på nya Årstabron.

2007 ska bli ett år med mycket cykel!
Södermalm, 16:40

Innekatten

I går gick jag inte utanför dörren.
I dag en snabb visit till affären. Sedan hem direkt.

Hemmahelger känns bäst i slutet av söndagarna. På måndagarna betydligt sämre.

I mataffären finns det ett stort rullband upp till övervåningen. I mitten av detta band finns det utrymme för lockvaror. Där ligger i allmänhet enorma mängder godis och choklad. I dag när jag passerade förbi på väg upp låg där ölflaskor i glas. Det kan inte vara den mest briljanta idén, att låta folk plocka på sig flaskor i farten.
Södermalm, 19:54

Avspänning

Tidigare i veckan hade annonsbladet Metro en artikel om avspänning. Ett ämne jag ägnar mycket tid. Jag är genuint duktig på att slappna av och göra ingenting. Samtidigt är jag mycket dålig på att hantera stress. Två motpoler där jag försöker förbättra stressituationen.
I artikeln gavs ett tips om att gratis ladda ner en intensivavslappning på mp3. Det är ett kort och intensivt pass. Drygt fem minuter. Kvinnan som läser har en udda dialekt. Tyvärr känner jag mig närmast stressad när jag lyssnar på den. Allt går fort. Nu vet jag att det behövs flera genomlyssningar för att det ska gå att ta till sig övningen på ett bra sätt.

Att inte kunna hantera stress är något jag levt med hela livet. Det dröjde länge innan jag insåg hur stort problemet var. I samband med att Sid skulle födas införskaffades ett kassettband som heter ”Bli inte förlöst… Föd”. På ena sidan är det en ren avslappningsövning och på den andra fokus på förlossning.

Första gången jag lyssnade på bandet åkte jag turistbuss. I början av semestern. Det hade varit en hektisk morgon. Ont i båda knäna. Inget ovanligt. Eftersom jag aldrig hade varit kontakt med något liknande var jag skeptisk, men tänkte ge det en chans. Känslan var obeskrivlig när jag efter en stund upptäckte hur mycket spänning det fanns i kroppen och hur det kändes när den försvann. Det onda i knäna satt i hjärnan!

Efter den insikten har jag provat flera olika utgåvor av mental träning. Jag hade en hyfsad på cd, men den gamla cd-spelaren tuggade sönder skivan. Ingen har varit i närheten av Munkbrons utgåva. Därför tänkte jag i höstas att nu måste Mödravården i Gamla Stan kommit med en cd-utgåva. Den gamla kassetten var borta sedan länge, men jag hade kvar omslaget med en adress.
Munkbrons mödravård hade flyttat från Stora Nygatan och var inte lätt att hitta. Efter många turer kom jag fram.
Ingen cd, men visst såldes kassetterna fortfarande.

Eftersom jag inte har tillgång till en ordentlig kassettspelare blir det att jag alltför sällan lyssnar på bandet. Det är synd, jag skulle behöva göra det varje dag. Den gamla freestylen äter batterier och efter varje gång måste jag spola tillbaka bandet.
Jag ringer med jämna mellanrum och frågar om den kommit på cd. Med dagens teknik borde dom tjäna på att komma med cd-utgåva. Min kropp behöver en!
Södermalm, 13:08

Lost

I går när jag satte mig för att sno ihop några rader valde jag att titta på Lost istället. Jag brukar vänta till Sid kommer. Det är roligare att se tillsammans.
Men hur skulle det gå för Jack?
Kate och Sawyer tillbaka på den riktiga ön. Jack på väg, men tillsammans med Ben och vaktstyrka.

Lost har inte hoppat på några hajar. Inte på långa vägar. Jag tycker ändå att den spänning som fanns under speciellt den första säsongen håller på att klinga av.
Det är livet på stranden jag vill åt.

Det är ändå befriande att det finns serier som tar sina tittare på allvar. Som tänker både ett och två varv redan på manusstadiet.
Södermalm, 16.37

Efter jobbet

Jag brukar inte dricka te efter klockan 18.00 i veckorna. I kväll blir det ett undantag. Tekannan följer med in i duschen.
Jösses, till och med jackan lät annorlunda när jag var ute. Uttrycket att benen gick som trumpinnar fick en ny innebörd i dag.
Nytt rekord sträckan Allhelgonaparken – Zinkensdamm.

Förr i tiden brukade jag alltid sova på eftermiddagarna efter jobbet. Det var många år sedan jag slutade med det. Ibland har det hänt att jag ska göra något speciellt, sent på kvällen, då har jag försökt sova utan att lyckas.
Fast det gäller att inte slå sig till ro alltför mycket efter jobbet. Den senaste tiden har det gått dubbelavsnitt av Drew Carey Show strax efter klockan tre. Trots att det är ett program som är helt ok brukar jag alltid nicka till. I dag sov jag bort hela andra episoden.

Jag saknar inte att sova på eftermiddagarna. I Aspudden på 80-talet kunde det bli både en och två timmar varje dag. Problemet var att jag ofta fick mycket märkliga drömmar. Inga direkta mardrömmar, men obehagligt verkliga.
Södermalm, 19:57

Snooker innan sommaren

Herr O.Ö. kommer till stan i kväll. Han ska spela biljard här i kvarteret. Vi har pratat en tid om att spela snooker. Som vanligt är det alltid lång startsträcka innan vi kommer till skott. Det kommer kanske ske till våren.
Han har med sig en del brända skivor, hoppas det är något bra.

Miss M har mitt exemplar av Sockerbomben. Det gör inget. Jag skulle med glädje ge varje människa jag bryr mig om ett exemplar. Det är en bok som förändrat mitt liv.
Jag känner ändå ett behov av att läsa om den. En tredje gång. Det sticker i fingrarna. Jag håller inte på något sätt att tappa greppet. Det är järnhårt.
Med 20 månaders erfarenhet kanske man läser boken på ett nytt sätt?
Det är nyårslöftet att inte handla något under 2007 som spökar. Den finns som pocket nere på bokhandeln. Jag ska titta efter den på biblioteket i morgon.

Ingen framtid i köttfabrikerna

Precis innan jag gick hem från fabriken i dag fick jag en Svenska Dagbladet i handen. Det är ingen tidning jag läser. Jag tog den för att riva ur Sudokon. SvD var tydligen en av de första tidningarna att nappa på Sudoko.

Väl hemma bläddrade jag igenom alla tre delar. Den är välskriven, det går inte att komma ifrån.

Under rubriken Perspektiv skriver Henrik Ennart om Köttätandet i Världen. Det är en mycket bra artikel.
Jag äter inte kött. En förklaring till det står att läsa i artikeln.

Den finns att läsa här: http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14658110.asp

Att äta kött som kommer från djur som också lever som sunda djur är det enda som kommer att fungera i framtiden.
Börja redan i morgon, om du fortfarande tror att du behöver kött för att överleva och må bra.
Bilden i papperstidningen är mycket bättre/värre.

18 februari 2007

I fredags hände det något obehagligt. När jag kom fram till Rosenlundsgatan 48 A rasslade det till på taket. Det singlade ner lite flingor och grus. Jag tog porten. På väg ut mötte jag ett bud. Han var fullastad med paket. Jag höll upp dörren ordentligt. Han lyckades slå ett paket i sidan på mig. När jag fällt upp stödet på cykeln small det till ordentligt i huvudet. Ett rejält sjok med is föll över mig. Trots att det gjorde ont hastade jag vidare. Krafsade bort is som fallit i västen och ner i bröstfickan. När jag var i nästa port började det gå upp för mig vad som hänt. Det gjorde ont i en cirkel runt vänster öga och jag kände mig illamående.
En lite större kocka och det hade kunnat gått illa.

I dag har jag varit i förorten. Åkt buss i Brandbergen, Trollbäcken och andra exotiska orter jag inte ens visste fanns. Det bor människor överallt. Bebyggelsen var mer blandad än jag trodde. Villor och radhus blandades med miljonprogrammen.