Kungsleden 2009

Kan man kliva på vid Zinkensdamm och gå av i Abisko, ge sig ut på Kungsleden med endast några varv runt Årstaviken och en handfull söndagsvandringar med Friskis som förberedelse?

Att packningen skulle vara lätt var givet, jag reser alltid extremt lättviktigt. Att jag tidigare aldrig burit en ryggsäck vägandes över 3-4 kilo spelade in. Nu blev det runt 14 kilo vid starten. Det kändes nog så tungt i början.

Kängorna var ingångna. Dock hade jag inte gått uppför två timmar i sträck tidigare, de små skavsåren fixades med en genial produkt från Apoteket.

Inte en regndroppe på drygt en vecka. Kepsen räddade mig undan det mesta av solen. Veckan efter midsommar? Visst var det snö kvar. Uppe i högsta passet låg vi med kåsorna och skottade loss en medvandrare som sjunkit ned till midjan.

Midnattssolen?
Redan vid sjutiden började man snegla på klockan, var det inte dags att gå och lägga sig snart.

Stuglivet var avkopplande. Kebnekaises Fjällstation något av en chock. Helikopterfolket och den flödande alkoholen kändes snopet efter en så fin vecka.

Kiruna visade inte upp sig från sin finaste sida, tvärtom. Glassplitter mest överallt, flaskor guppade ymnigt i fontänerna. Vi kom dit dagen efter Kirunafestivalen. Kyrkan och gruvan väl värda ett besök.
Jag har aldrig sett så många felstavade och särskrivna skyltar som i Kiruna.

Plupp hälsar.

Ett riktigt tunnbröd

På Åsötorget, bredvid Skrapan, ligger korvmojen Åsögrillen. Åsön är ett fint gammalt södernamn. Nu riskerar det dock att hamna i vanrykte.

I en vegetarisk tunnbrödsrulle ingår:
bröd, mos, ketchup, senap, lök, sallad, tomat och kryddor. Fyrtio spänn är dyrt. Ett mer normalt pris brukar ligga runt 30 – 32 kronor.

I den översta rullen ingår precis samma sak som den vegetariska, plus då en korv, kokt eller grillad.
När jag frågade om det verkligen kunde stämma, nickade korvgubben generat.

Mitt livs bästa och överlägset mest prisvärda tunnbrödsrulle åt jag strax söder om Borlänge förra sommaren, efter Peace & Love. Jag har glömt vad orten heter, men det var något halvtöntigt.
Vi stannade till där på vägen hem. Omar, Kenta och Mulle stegade mot Donken, jag gick iväg till korvkiosken (Frasses?). Billig, stor och välsmakande. Härlig dialekt i luckan.

Tabu

Semsterparadiset

Humöret är inte alltid på topp, uppe i ottan, fabriksvisslan någon timme bort.

Jag brukar lyssna på morgonekot, en ny vana med de senarelagda arbetstiderna.

Maldivernas president är i Sverige. Han ska ta emot ett pris. Allt elände med klimatet som människan orsakat drabbar olika hårt, beroende var på jorden man råkar bo. Maldiverna riskerar att försvinna helt om hundra år, troligen ännu snabbare, med tanke på hur alla strutsar beter sig.

Presidenten låter ändå som en glad fyr. Man håller på att lägga undan pengar för att kunna köpa upp land och helt enkelt flytta befolkningen när det inte finns några möjligheter att bo kvar.
Slut på inslaget.

Hmmm,
lite äpple och paprika kvar på frukosten. Visst hinner jag ytterligare en kopp te?

Om jag bodde på Maldiverna och hamnade på ett möte om var det skulle köpas land skulle jag komma med två synpunkter;
Hong Kong går bort, säkert trevligt men oerhört dyrt per kvadratmeter, antagligen dyrare än Södermalm.
Vidare skulle jag jag propsa på att komma till ett ställe som inte riskerade att ligga under vatten än på ett tag.
Sverige är ju sjukt glest befolkat. Här skulle Maldiverna kunna köpa sig ett rejält stycke land. Uppe i Lappland.
I framiden kanske man kan åka på skidsemester till Maldiverna?

Dags att hasta iväg. Fingerincidenten är bara några timmar bort.

Plupp

Jag är verkligen ingen skogsmulle. I går på Alewald skar jag mig på ett Trangia-kök. Efter att ha blodat ner det mesta var personalen framme och frågade om jag behövde hjälp.
Vilken fråga.

Hur ska det gå?

Pica Pica

Bu för min födelsedag. Ett streck, två. Tvärs över. Eller kanske ska det vara två snedstreck? Flyttad med eftersändning, men jag vet inte var.

I går försökte jag få en text publicerad på Friskis hemsida, det gick inte alls. Synd, för då hade jag kunnat länka dit, det händer saker även i mitt liv.

Sätter man sig ned och tittar på internet, tittar långt ut i kanten, där kan man hitta trevlig musik. I eftermiddags fann jag en Ghost Town, tre egentligen. Inte den vanliga, fortfarande The Specials, men varianter på den kända. Det är en maffig låt, som håller för att mixas om.

En gång i tiden var jag en flitig biobesökare, inte längre. När kvällens planerade aktivitet försvann upp i ett regnmoln styrde jag kosan mot kinon.
Strömavbrott. Va? Sånt kan dom ju hållas med på landet.
När jag flanerade hem i makligt tempo låg det något spökligt över Södermalm. Just när jag skulle sätta nyckeln i portlåset kom strömmen tillbaka. Kodlåset fungerade.

Vad gör fåglarna när det regnar? Ont om paraply.
Jag har fågelfobi, alltså har jag ett ringa intresse för vad fåglarna har för sig här i staden. Ändå har jag har fått span på en skön fågel, den håller till i ett cykelskjul vid Wollmar Yxkullsgatan 52. Varje gång det regnar sitter han/hon därinne. Högst upp på ett styre. Inte bara för att vila, utan för att vänta ut regnet. Helt ensam. Inte en enda fågel i närheten.

Born to lose

Haha,
kolla vilken loser.

Paketet har firat många födelsedagar längst därinne.

Tomaten, nej inte han

Tänk om nåt hygglo hade kunnat berätta för mig att blomkål är hur smarrigt som helst, och gjort det innan jag fyllde 40.

Nu fick jag ta reda på det själv.

Ingen ljusning på tomatfronten dock.

Det svänger om Robert

De senaste dagarna har jag lyssnat en del på Theatre of Hate. En briljant engelsk orkester från tidigt 80-tal. I morse när jag matade in plattan igen började jag inse att det kanske låg något bakom.

En svängig vecka. Glädje blandat med en upprördhet som framkallade skakningar, fysisk plåga. Hat?
Ja, antagligen.

Det är enklare för hat att komma fram när man känner sig trängd. Instängd i ett hörn. Då hittar den starka känslan fram även hos en mespropp som undertecknad.

Fast vad är det Kirk Brandon sjunger om? Jag har inga större problem att plocka ut en text, något enstaka ord här och var. Det må va skränig gammal punk eller valfri slagdänga på radion, men med Theatre of Hate gäller det att spetsa öronen ordentligt.

Spetsa. Solna. Satan.

Kanske dags att plocka fram Zetterlund och lyssna på Sakta gå hem genom stan.

55:ans, med Bjarne

Skivaffärerna försvinner en efter en. Några få biter sig envist kvar.
Jag har svårt att ens föreställa mig min egen ungdomstid utan alla dessa skivbörsar som fanns överallt. Ett stort kluster kring S:t Eriksplan, vid Slussen och sedan en handfull varsamt fördelat över de olika malmarna.

En som fortfarande kämpar på finns faktiskt i mitt eget kvarter. Jag går förbi där flera gånger varje dag. Påminns om en annan tid, ett annat liv.

Evas Skivbörs fanns inte på den fastlagda lördagsrutten när man åkte in till stan. Fast några besök varje halvår blev det alltid.

Titta där, i fönstret finns världens bästa skiva.
Södermalm, tidig morgon